Eric Eric älskade Eric

Den här bilden ÄR verkligen Eric.
Med krattan i högsta hugg för att göra fint i trädgården på Tottvägen.
Eller kanske plantera en potatis eller två eller mörötter eller varför inte dom goda rödbetorna.

En artikel skriven i Sydsvenskan
Av TT
Publicerad 8 juni 2009 10.21 | Uppdaterad 8 juni 2009 10.38
Förre statsrådet Holmqvist död

Förre statsrådet och riksdagsledamoten Eric Holmqvist har avlidit, uppger familjen. Han blev 92 år gammal.

Holmqvist föddes i Svalöv och representerade Skåne i riksdagen. Under Tage Erlanders regering var han jordbruksminister och inrikesminister och i Olof Palmes första regeringen var Holmqvist försvarsminister. Han lämnade riksdagen 1982.

Skrivet av hans son Hans-Eric Holmqvist:

En 92-årig resa – från Svalöv till Solna
Det enda vi vet säkert om livet är att det har ett slut. Och när det väl kommer är det bättre att det kommer utan förvarning – mitt i steget! Och så blev det här.

92 år är en lång tid.

I hemmet i Svalöv fick man låna cykel av grannen om man behövde resa längre bort. Man hade inte råd med en egen. De äldsta sönerna började arbeta efter 6 år i skolan. Lönen på några kronor var ett välkommet bidrag till familjens försörjning.

Samhällsintresse och politik handlade inte bara om ideer och övertygelse. Ville man ha rättvisa och ett bättre livschanser för barnen fick man ta tag i saker själv. Det gjorde farmor och farfar. Farmor var den första kvinnan i Svalövs kommunfullmäktige. Köket fungerade som ett sorts socialkontor. Farfar satt i skolstyrelsen.

Av deras barn blev Sture kommunstyrelsens ordförande och Aina ledamot av krigsårens ransoneringsnämnd. Torget utanför kommunhuset i Svalöv kallas fortfarande för ”Stureplan”.

Eric blev så småningom riksdagsledamot och statsråd.

Eric blev jordbruksminister i början på 60-talet. Vi barn tyckte inte det var så kul. Vi hade hört att företrädaren Gösta Netzén blivit anfallen av bönder på ett möte.

I mitten på 60-talet flyttade han över till inrikesdepartementet. Det var en enorm arbetsbörda. Inrikes svarade för arbetsmarknad-, bostads-, regional- och invandringspolitik. Hur många ministrar det krävs för dessa frågor det krävs idag orkar jag inte ens räkna!

Var det enklare med politik då? Nja! Det här var den tiden när miljonprogrammet tuffade på som bäst. Först kritiserades det för att det bara var de som hade det bättre ställt som kunde flytta in i de fina nya husen och att för få hus byggdes. Sen svängde och kritiken handlade om tråkiga betongförorter. På 60-talet fick vi också de första stormarna kring flyktingar. För att inte tala om gröna vågen osv.

Alla fyra barnen gick med i SSU. Liksom hos farmor och farfar och även mormor och morfar samlades ungdomarna i familjens kök. När Eric kom hem trött efter dagens slit eller en lång resa satt där fullt med
debattsugna aktivister. Det blev inte någon stilla kvällsmacka utan en snabb reträtt till sovrummet.

Arvet gick alltså över till barnbarnen. Men det har inte stannat där! Vilket den som kan läsa bla Max Dahlbäcks sidor på Facebook kan förvissa sig om.

Nu finns det mitt i alltihop ett antal hyllmetrar arkiv att gå igenom. Nutidshistoria i etiketterade kartonger!

Det enda vi vet säkert om livet är att det har ett slut. Och när det väl kommer är det bättre att det kommer utan förvarning – mitt i steget! Och så blev det här.
92 år är en lång tid. I hemmet i Svalöv fick man låna cykel av grannen om man behövde resa längre bort. Man hade inte råd med en egen. De äldsta sönerna började arbeta efter 6 år i skolan. Lönen på några kronor var ett välkommet bidrag till familjens försörjning.
Samhällsintresse och politik handlade inte bara om ideer och övertygelse. Ville man ha rättvisa och ett bättre livschanser för barnen fick man ta tag i saker själv. Det gjorde farmor och farfar. Farmor var den första kvinnan i Svalövs kommunfullmäktige. Köket fungerade som ett sorts socialkontor. Farfar satt i skolstyrelsen.
Av deras barn blev en kommunstyrelsens ordförande och en annan ledamot av krigsårens ransoneringsnämnd. Eric blev så småningom riksdagsledamot och statsråd.Det politiska arvet fördes vidare till barnbarn.

RIP Älskade Älskade Eric

Barnens älskade farfar.
Min underbara förebild.
Ingen kunde som du berätta hur det var förr.
Ingen hade tålamod som du med barnen.
Hur många turer runt Råstasjön har du inte gjort.
Utflykter i skogen med matsäck.
Gått i trappan med Emilie och Christoffer på armen och visat tavlor.
Påtat i trädgården.
Alltid funnits där.
För mig.
För oss.
Vi åkte till banken du och jag.
Bara vi.
Det var så trevligt.
Ibland åt vi en bit mat.
Jag kommer sakna våra turer med rullatorn i sakta mak genom Solna Centrum.
Men du dog i din kära trädgård precis som det ska vara.
Ett lugnt insomnade.
Ett lugnt ansiktsuttryck.
Eric jag saknar dig så hjärtat brister.

Det finns något som är starkare än döden
Det är närvaron av de frånvarande i minnet hos de levande
.
(Jean d’Ormesson)
RIP :rose::rose:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Eric_Holmqvist

ENG: My childrens belowed grandfather.
My wonderful role model.
Nobody could like you tell us how it was before.
Nobody had so much patience with the children.
How many trips around Råstalake, you havn’t done.
Excursions in the forest with packed lunch.
Joined the stairs with Emilie and Christopher on his arm and showed pictures.
Maked he garden shine.
Always been there.
For me.
For us.
We went to the bank, you and me.
Just us.
We hade such a lively time.
Sometimes we have a bite to eat.
I will miss our trips twith the walker slowly through Solna center.
But you died in your dear garden just as it should be.
Slowly fell asleep.
A calm facial expressions.
Eric I miss you so my heart brokes.

There is something that is stronger than death
It is the presence of the absent in the memory of the living.

(Jean d’Ormesson)
RIP  :rose::rose:

Inlägget jag inte vill skriva :-(

Men nu har jag pratat med vovves riktiga Matte och vi börjar förbereda oss.
Lill-Matte fick Trixi när hon var 12år.
Trixi är Lill-Mattes alldeles egna vovve och har alltid varit.
Trixi kom till oss som en liten parvel på 8veckor.
Busig och alldeles gudomligt söt.
Vilket Lill-Husse och jag fick höra ungefär 7000ggr om dagen.   *ler*
”Hon är ju så sööööööööööööööt” har ljudit genom huset ialla alla år.
Det spelade faktiskt ingen som helst roll vad hon gjorde.
Vad hon åt upp eller hade sönder.
Inte ens den gången då Lill-Mattes störtcoola och ursnygga solglasögon gick en bister död till mötes i Trixis käftar.
Dom solglasögonen blev aldrig vad dom en gång hade varit.
TROTS goa Ole-Norrmans försök att återställa dom.
Lill-Matte tittade på Trixi.
Tittade på sina fd störtcoola solglasögon.
Tittade på Trixi igen.
Tvärvände ut genom dörren.
Var borta i flera timmar.
För att komma hem och utbrista
– Ja ni vet vad nu va ?    *ler*
Hon är ju så söööööööööööööööööööööt !
Så var marodören än en gång förlåten.

I många år har nu Trixi och Lill-Matte hållt ihop som ler och långhalm.
Varken jag eller Lill-Husse lyckades få Trixi att lyda oss.
Jag har faktiskt haft både en Viltspårschampion och tävlat både i Lydnadsklass 3 och Spår Elit.
Men det kan man inte tro när man såg hur Trixi totalt ignorerade mig.
Men så fort Lill-Matte kom och viftade med ett lillfinger gjorde Trixi exakt som hon sa.
*frust*

Det enda djuret som faktiskt på allvar tävlar med Trixi om Lill-Mattes gunst är Puzzel.
I dagsläget står dom nog på ett = tecken tror jag.
Och när Lill-Matte nu kommer hem så heter det:
– Var är min katt ?
– Hon är ju så sööööööööööööööööt !
Det är inte alltid så lätt att veta om det är Trixan eller Puzzel hon menar.
Tror det är båda.

Meningen med det här inlägget är att alla som vill ska få möjlighet att gosa med Trixi och i lugn och ro vänja sig vid tanken.     När det väl blir dax så finns inte tid för sådant.   Vi kommer att ha en underbar sommar ute i stugan.
Varje ledig tid kommer vi tillbringa där med att jaga kissar, gona i solen, rulla i dypölar och simma i rent klart Mälarvatten.
Besöka ”min” klippa nere vid Gjörveln.
Att åka dit utan hund kommer bli oerhört svårt om ens möjligt.
Jag har tillbringat varenda sommar därnere sedan 1983.
Legat med radio och lyssnat på vattnets kluckande.
Lärt ett antal hundar att simma och apportera dummies och tränat fågel i vattnet.
Vi har skällt ut orienterare och bärplockare.
Tänk er en GoldenLiga på 3hundar.
Gamla (då) Joyce som skällde ”pliktskyldigast” bara för att visa att gammal ÄR faktiskt äldst, Mischa som var en bitig typ och på fullaste allvar menade att folk kunde dra åt skogen, – Det är vår klippa och en yrvaken liten Trixi som inte fattade ett jota men skällde som en galning bara för att farmor Mischa gjorde det.
DEN synen av 3ilskna goldisar fick dom flesta att fly.   *skratt*
Klippan är VÅR.   *ler*

Sen har vi har suttit inlindade i tjocka filtar när det varit för kallt att sola.
Iallafall jag….. För hundar känner inte sånt.
Dom badar glatt iallafall.
Trixi har varit en klippa med hundrädda barn, vuxna och katter..

Nå, med nåt undantag då.    *ler*
Vitöras mamma och mormor gjorde en saltomortal när dom glatt kom farande i hallen för att hälsa.
Trixi hälsade ju såklart tillbaka.
Man ska vara artig och hälsa har Matte sagt.
Påföljden blev att Vilja och Dreamis for som rädda höns upp i klösträdet och gömde sig länge länge efteråt när det ringde på dörren.   Flåt Marie  
Det finns HUR mycket som helst att berätta.
Trixi är den underbaraste hund jag haft tror jag och en total blandning av lata Joyce och vilda Mischa.
Hon har lärt sig allt dumt och gjort många jävelstyg på grund av sin farmor och Tant Joyce.

Finns vissa likheter med fd GoldenLigan som med KattLigan idag.
Läs Bandit och Vitöra och liten Puzzel.     🙂

Vi ska ha en underbar sommar !

Till slut Joyce och Mischa

Joyce min "gammelvovve" som blev 12år.
Och Mischa som jag tävlade och tränade med.
Hon var viltspårschampion.
Vi tävlade i Lydnadsklass 3 och var även uppflyttade i Högre klass spår.
Joyce

Joyce med liten Mischa

Och liten nyss hemkommen Trixi

Mischa och Trixi på vårt älskade landställe hos grannen.

Mischa

Mischa och Trixi på baksidan i radhuset.

Saknar er massor mina fina vovvar.