R.I.P Mio

Mio är Vitöras bror.
Han bodde en kort tid hos en kattvän till mig.
Tyvärr fungerade det inte utan han fick ett nytt hem.
Det var sååå nära att han fått flytta hit.
Det hade dock inte fungerat som min situation då såg ut.
Nu finns han inte mer.
Sov gott älskade gubben.

TaCK alla !

Tack !
Är helt rörd över alla inlägg.
Trixi har helt klart berört oerhört många människor.
Just nu så känns det helt enkelt bara väldigt tomt.
Egentligen inte så mycket på golvet.
Inte ännu.
Till och från har Trixan bott borta, dock med väldigt varierat resultat dessvärre.
Men det känns som om själva luften är tom på nåt sätt.
Jättekonstig förklaring kanske, men jag kan inte beskriva det på annat sätt.
Men jag vet, och Em med, att Trixi har haft ett underbart liv.
Så många som har älskat henne.
Alla somrar vi tillbringat nere på "min" klippa på Skäftingeholmen.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna åka dit nåt mer faktiskt.
Jag har tillbringat alla somrar där och solat i över 20år.
Att åka dit utan vovve kommer att kännas oerhört konstigt.
Dom sista somrarna så har jag till och med släpat med mig kissarna dit.
Ja, vi har inte legat och solat då iof men varit där och myst.
Vi har haft en underbar sista sommar.
Massor med sol och ett underbart sommarställe där vi fick dom två sista veckorna ihop.
Grannbarnen som fick lära känna Trixi en kort intensiv period.
Varje morgon tog Trixi en tur över och väckte Johanna och Cilla.
När familjen skulle äta så satt Trixi där som ett klistrat frimärke.
Jag tror att hon faktiskt såg lite dåligt på slutet, men luktsinnet var det definivt inget fel på.  *ler*
Och tigga var hon världsmästare på.   *skratt*
Trixi, tack för att du har förgyllt så mångas liv med din närvaro !
Sov gott älskling !   Kramas och borrar ner huvudet en sista gång i din mjuka päls och smeker dina sammetslena öron.
TACK ! 

*RIP* Älskade Trixi

Trixi blev tio och ett halvt underbara år.
När Lill-Matte var 12 år fick hon Trixi.
En alldeles egen vovve……   Varje liten tjejs dröm.
Hon har tagit hand om henne under alla dessa år i ur och skur.
Trixi kommer alltid att vara Lill-Mattes, även om jobb de sista två åren förhindrat henne från att ta hand om henne så mycket som hon skulle ha velat.
Trixi har haft ett långt och bra liv tillsammans med både hund och kattkompisar.
Alla har älskat Trixi……  Nåja, med nåt undantag då…. Kikar på Dreamis och Vilja…. 
2-beningarna har älskat henne och hon har fått några små hundrädda barn att bli kvitt sin hundrädsla.
Det är idag med stor sorg i hjärtat vi säger Adjö till vår underbara vän.

Trixi och Tant Joyce, nyss hemkommen från Kennel Kneippbaden i Norrköping

Världens sötaste lilla valpansikte

Lill-Matte läser läxorna med Trixi och Java i sängen.
En vanlig syn varje eftermiddag.

Trixi lärde sig tidigt att bli otroligt bortskämd.
INGEN annan hund har fått ligga i soffor och fåtöljer som hon.
– Ja, jag erkänner Lill-Matte.
– Det var JAG som skämde bort henne. 
– Men hon var ju så sööööööt.   *ler*
Men inte kan man putta ner henne när hon ligger och sover så otroligt skönt.
Ja, hon har vetat att ta för sig och var en livsnjutare av stora mått.
Lindade dom flesta runt sina tassar.

Vinter och SNÖ var en stor favorit

Äta pinne i skogen och bada i gyttjepölar var en annan MYCKET stor favorit

Det bästa var ändå sommaren och att bada.
Här är vi i Lysekil förra sommaren och njöt av sol och salta bad.

Ett axplock av Trixis kompisar
Första mötet kanske inte var nån hit Vitöra ?!  

Men efter bara en kort stund så blev det bättre.
Till slut blev ni bästa kompisar.

Bandit älskar sin Trix

Första mötet med Puzzel
Puzzel:
– Vilken stoor kisse du är !
Trix:
– Ska du släpa hem en ny som jag ska fostra ?
– Suck, men du vet att jag gör det Matte.

Solen skiner och vi ska ut i skogen.
Trixi har som vanligt gjort sin plikt och fostrat det lilla yrvädret.
Men så är hon också stolt 10-barns mor.
I EN kull.
Gör om det den som kan.

Tryggt tryggt med vovve tycker Nike

Bästa kompisar, Tufsan och Trix

Trixi

REGNBÅGSBRON
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans  hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…