Mysan och Bebbarna

IGÅR, hade jag det HÄR, på min diskbänk.
Helt okej att värma soppa, med åtta bebbar i en pappkartong bredvid. 🙂

IDAG, detta bredvid datorn.

Ibland kommer Mamma Mysan och håller oss sällskap.

Hela dagen har jag suttit med en hand på datorn och den andra såhär.

Mysan har nu helt funnit sig i sin Mammaroll.
Hon äter bra själv, matar och tvättar bebbarna och slappnar av mellan varven.
Nu ska jag bara få henne att sluta flytta dom, men jag har inte så mycket hopp om det. Iallafall så verkar hon trivas. 🙂
Här matar hon dom två minsta.

Till sist………
………….Tja lipa på du lilla gubben.
Så himla söt. 🙂

*lycklig*

Hon åt ikväll med dom andra.
Visserligen fick jag hålla undan Rötotten (han är en RIKTIGT pigg liten krabat den) , men hon låg där och åt (länge) och hon tog för sig.

*lycklig**lycklig* *lycklig*

Lillan till vänster

Lillan i mitten.

Och Lillan igen. 🙂

Nästan en vecka……..

……… Ja, iallafall sex dygn.
Jisses 🙂
Det går framåt, även om det fortfarande är kämpigt.
Jag längtar till den dagen, jag kan sluta oroa mig och när jag kan få sitta i sängen, istället för på det hårda golvet. *ler*
Här kommer iallafall lite vikter, ”namn” och färger.
Det första är födelsevikten och andra siffran, vikten i morse.
När det gäller namn, så är Frank den enda som har ett riktigt namn.
Dom övriga har ”namn” efter var dom är märkta. 🙂
Frank Röd 86-124
Svans Svart Flicka 91-142
Rygg Svart Flicka 97-144
Ljusa fötter Mönstrad tigre eller spot Pojke 94-142
Bläs Pojke 70-111
Vä fram Mönstrad tigré Flicka 67-131
Hö bak Svart Pojke 107-165
Till slut mitt lilla ”problembarn”
Vä fram Svart Flicka 67-92

Så lite bilder.
För att lillan ska få i sig ordentligt, får hon ibland äta helt själv

Ibland med Frank och Bläsen.

Att ha en bolåda i bolådan är Årets Grej. 🙂
Mycket praktiskt, när man vill ha dom på en begränsad yta och låta Lillan äta i lugn och ro med bara Mams.
Det är nämligen inte helt lätt att få henne (Lillan) att;
1 Få äta i lugn och ro utan att bli nedtrampad av stora tjocka syskon. 🙂
2 Få Mamma Mysan att förstå att hon inte är klar, när alla andra sju ätit.
Vid det laget tycker hon att hon gjort sitt och går och kvar ligger lilla Höger Fram och har inte fått i sig någonting.
SÅ, jag sitter här och passar, tjuvhåller Mamsen och lägger undan övriga i lilla bolådan.
Det tar all min tid just nu.
Kom på att jag nog borde äta nåt.
Då var klockan runt fyra. 🙂
Men det har varit likadant dom senaste dagarna.
Jaja……… snart snart, så lugnar allt ner sig.
Jag tröstar mig med att det bara är en som det går lite knackigt för.
Det kunde ju vara alla åtta. *ler brett*

Hela Dubbel-Quadruple-Mini-Ligan 🙂

Dubbel-Quadruple-Mini-Ligan i två delar

Jag lider av en viss sömnbrist plus att min kropp och inte minst mina knän, inte riktigt är gjorda för att krypa runt på golvet och under sängen.
Mamma Mysan flyttar fortfarande runt ungarna.
Dock så verkar det fungera att BARA lägga dom under sängen nu.
Självklart längst in i hörnet. Fast inatt hade hon delat upp dom på tre olika ställen. *suck*.
Har lagt dit ett fårskinn och ibland ligger hon på det, men oftast inte.
Nu är det ju inte jättekallt, men jag vill iallafall att dom ligger på skinnet helst.
Jaja………. Iallafall, så,det blir mycket passande och vakande och övriga Ligan blir väldigt lidande tyvärr. 🙁
Jag försöker få dit dom som väger minst, så att hon diar dom, så mycket det bara går. Den största är dubbelt så stor som den minsta nämligen.
SÅ, jag delar upp dom i två delar.
Har en liten kartong, där jag lägger fyra eller fem och resten får dia. ”tjockisarna” klarar sig ju. 🙂
Hade dotter här på besök idag.
Så trevligt när hon dyker upp. *glad*
När hon skulle gå, så tittade jag på termometern och den stod på -6.2 grader.
Tankarna vandrar igenom huvudet, att om hon hade fött ute, så hade dom varit döda allihop nu.
Både Mamma Mysan och alla nio ungarna. 🙁
Tankarna går till alla dom små och stora som finns kvar därute.

Här är dom minsta tillsammans med Mamsen.
Ni skymtar röda Frank. 🙂

Här är ”tjockisarna” i en egen liten låda, på ett varmt skinn.

En bonusbild från igår.
Lille Frank håller sig väl framme och är idag den som har öppnat båda ögonen.

NU är allt bra !

Det har varit några riktigt jobbiga dygn.
Jag ska försöka stolpa upp allt, lite kort.  *ler*
Jaja……. kort lär det inte bli, märker jag.
Nå…………
Kattungarna föddes i tisdags den 27e november. Den första kom klockan 03.01 och den sista i första hornet klockan 03.56.
(Kattungarna ligger uppdelade i två livmoderhorn, ”rör”, en på var sida kroppen och hon tömmer ett livmoderhorn i taget. Mellan hornen kan honan ta en paus, ibland på flera timmar.)
Nästa ”laddning” kattungar, började komma 06.59 och den sista föddes runt 09-tiden. Jag tappade faktiskt tiden, där på slutet. 🙂
Allt gick trots allt bra och dom vägde mellan 67-107gram.
Runt niotiden på onsdagmorgonen, såg jag direkt på Mysan att något inte var som det skulle. I ena sekunden var hon relativt pigg, (så pigg man nu kan vara när man kläckt ur sig NIO ungar) för att i nästa, nästan kollapsa. En snabb temptagning, gav vid handen att hon hade runt 40.3 i temp. Ringer raskt till Sundbybergs veterinärklinik och får komma meddetsamma. Ut i förrådet och skruvar ihop flygburen och packar in alla bebbarna och Mamma Mysan. Ingen hit, kan jag säga att åka iväg med ett dygn gamla kattungar och en nyförlöst mamma. 🙁
Väl hos vet, blir det röntgen och uppvätskning. Hon var rejält uttorkad. Sen fick hon och barnen stanna för observation ett par timmar. Diagnosen löd, trolig livmoderinflammation och vi beslöt att kastrera henne samma eftermiddag.
Alternativet hade varit att vänta och se, åt vilket håll det ledde. Men jag kände och vet också självklart, att det är bättre att göra det NU, innan hon blir jättesjuk och sitta där med nio kattungar och en jättesjuk kattmamma utan mjölk.
DET kändes inte så värst lockande. Vet trodde att hon skulle få livmoderinflammation senare iallafall. Utöver detta var hon rejält förstoppad.
Stackars Mysan 🙁
Nå, runt fyra hämtade jag hem henne och bebbarna igen.
Att kastrera en ammande kattmamma är egentligen mycket ”bättre” än att köra kejsarsnitt. I det här fallet har mjölken redan kommit igång, mammakatt har redan tillåtit och FÖRSTÅTT att ungarna ska amma och ungarna har förstått vad dom ska göra.
Att det sen inte är nåt direkt guldläge, fattar ju varenda människa.  🙂
Nå, sakta men säkert, så piggar mor och barn på sig.
Nästan alla iallafall.
Det närmsta dygnet ägnar sig Mysan och jag åt att flytta bebbar.
Mysan lägger dom
* Under säng 1, Inkan flyttar tillbaka i bolådan
* Under säng 2, Inkan flyttar tillbaka i bolådan
* I garderob, Inkan flyttar tillbaka i bolådan
* I liten bokhylla, Inkan flyttar tillbaka i bolådan
Dessutom så lägger hon dom på det kalla golvet, två dygn gamla.
På varenda ställe går jag sen efter och lägger fårfällar, men inte lägger Mysan dom där inte. Halva natten och merparten av dagarna också iof, går åt till att krypa under säng och fiska fram kattungar. *suck*
Inkan bäddar, Mysan flyttar, Inkan bäddar och Mysan flyttar och så dansar vi. 🙂
Dygn tre ser jag att en av kattungarna inte alls går upp i vikt längre och blir tröttare och tröttare och det är inte en av dom minsta bebbarna. Nåt fel är det helt klart. Men rent krasst, så slår jag inte på stora trumman med en massa åtgärder, utan låter tiden ha sin gång. Bästaste vännen Marie kommer över på kvällen med mat till mig och diverse attiraljer till bebbar och Mysan.
Marie har nu köns och färgbestämt alla bebbarna. Mer om det i ett annat inlägg. 🙂
Som avslutning på kvällen, så somnar sakta bebben in.
R:I:P lilla missen
Natt tre blev inte riktigt lika hysterisk med flytt av bebbar, även om hon gör det några gånger. Småbarnsmamma vid femtio är INTE att rekommendera, om nån nu skulle få för sig det. Nattvak var lättare när jag var 23 och inte ens då var det nån lek. 🙂

Nå, nu är vi vid slutet av dom här tre dygnen. Mysan är oerhört mycket piggare idag.
Alla bebbarna går fint upp i vikt och äter som hästar. Mysan har bara flyttat under sängen två eller tre gånger idag. Det går framåt och jag tror att hon snart kommer att sluta med det. Hoppas verkligen. *håller tummar och tazzar*
Efter igår kväll, så har hon även börjat tvätta och slicka dom små liven. Hon har inte hittills fattat hur man gör. Att hon är förstagångsföderska är tydligt, även om hon är kanonduktig.

Nu sitter jag där jag sitter och ser till att allt fungerar som det ska.
Jag vill tacka Marie, min bästaste vän, för all support och för att du kom igår kväll !
Jag vill även tacka Erica, för all hjälp och support via MSN.
NI är mina absoluta experter och som jag litar på till 110%.
Tack !!!

Nu kommer ett gäng bilder. 🙂
Äntligen säger ni. 🙂

DETTA mina vänner, är Frank.
Han är faktiskt den enda som fått namn. Det är Marianne, som ville att han skulle heta så och självklart gör man allt för sina vänner.
Speciellt som kan ger bort fina TrädgårdsTomtar dit ibland. 🙂
Marianne tyckte att han var som Frank i Tele2s reklam. Det svarta fåret och även om han är röd, så är han ju det, bland alla dom mörka syskonen. 🙂

Det skulle också kunna vara en Alien.
Eller hur ?! 🙂

Här ser ni, att Mamma Mysan nu mår bra.

En till liten Alien. *ler*

Livet är svårt ibland. 🙂

Liten plutt

Till slut, hela DubbelQuadrupleMiniLigan !