Mina Allra Bästa Vän – I en Tuff Värld

”Ingela Törnblom, Född:1961-01-31, Avliden:1980-05-17”
För dig som läser, Ett anonymt namn och två datum.
För mig;
Min allra bästa vän.
Det skilde 2 och 1 halv månad på oss.
Jag har länge länge funderat och för några månader sedan, försökte jag letar reda på graven, men lyckades inte. Jag har ju bara varit där en gång och det var vid gravsättningen. För 34 och 1 halvt år sen.
Nu har jag ett gravnummer och funderar Om och När och Varför.
Vi var bästa vänner. Vi var små. Vi va barn. Vi va unga. Vi var udda. Vi va mobbade. MEN. Vi hade varandra. För resten av livet. Trodde jag. Två Udda Unga kids, som hittade varandra. Vi skrattade. Vi log. Vi slogs. Mot alla andra. För att vi var annorlunda, udda. Vi växte upp ihop. Vi lekte. Vi gick i söndagskola. Vi åkte på massor av läger. Du i Syrgastält. Jag utanför. Du bankades. Jag led. Du hostade. Jag skrattade för att underlätta. Berättade roliga historier. Vi Hängde. När vi blev äldre. Vi reste utomlands. Söp. Hade änglavakt. Badade. Solade. Körde Go-kart. Drängfulla. Vi hade killar och vi levde rövare. Vi va odödliga. Du hostade och var sjuk. Typ jämt. Vi levde med din sjukdom. Jag fattade inte. Att dina dagar var räknade. Jag fattade inte. Hur fruktansvärt sjuk du var. För mig var det normalt. Att bo med dig på sjukhuset. Att leva en stor del av tiden på en barnavdelning. Att dela min tid med Bästa Vännen. På ett stort grått anonymt sjukhus. Till slut en grå jävla vägg att stirra på. De va Du och Jag mot världen. Mot alla dumma. Mot dom som slog, som mobbade, som retades, som jagade, som kastade våra saker i gyttjan. Var elaka. De va du och jag! Sen var det bara jag och Världen krympte. Jag kommer ihåg dagen som det var igår. Jag ser var jag stod, när jag ringde samtalet. Ringde för att höra hur du mådde idag. Fast du låg i respirator. De va inte bra. Att ha CF och hamna respirator. Dålig combo. Fattade till och med jag. MEN, de skulle gå över. Du skulle klara det den här gången åxå. Du skulle komma tillbaka till mig. Som alla gånger förut. För det var ju Du och Jag. Mot Världen. Du kunde juh inte lämna mig. Kvar. Ensam. Själv. Du skulle klara dig. Samtalet. Dom ville inte ge besked. Dom hämtade dina föräldrar. Dom svarade. Att du var död. Jag frågade – Helt?! Ja, helt död. För inte var du död. Så gick de inte till. Vilken jävla korkad fråga. Jag fattade ingenting och Världen stannade och jag dog åxå. För du var inte död. Inte helt väl. Vi var med i en pingskyrka. Både du och jag. VISST, vi hade kul. Men ändå. Begravningen kom. Hur gjorde man. Hur betedde man sig. Vad hade man på sig. Efteråt…. Kaffe. Och vet ni, de va massor av folk där. Folk som var ledsna. Folk från Pingstkyrkan. Andra folk. Jag satt där. Själv. Ensam. 19år gammal. Undrade. Var fanns ni alla gånger Ingela låg på sjukhus. Var fanns ni, när vi två kids, levde rövare för att vi blev mobbade och slagna och ropade på hjälp. Vad gjorde ni där? Varför hade vi inte sett er tidigare. Varför tog ingen kontakt. De va Du och Jag mot Världen Ingela. Sen va de bara Jag kvar. Ensam. Mot Världen. 34 och 1 halvt år. Senare. Två år efter din död, valde din Mamma att ta livet av sig. Många gånger har jag undrat över din bror och din pappa. Idag har jag ett gravnummer och en dag ska jag gå dit. Sätta en blomma och tänka på dig och mig.
Du och Jag mot Världen Ingela. Du och Jag
Candle_of_hope
”http://sv.wikipedia.org/wiki/Cystisk_fibros”

Jag trodde….

– att vi hade ett skyddsnät i det här landet.
Jag trodde, att 80% av lönen är precis det som det låter som.
Jag trodde, att vi i Sverige tog hand om arbetslösa och sjukskrivna.
Jag trodde, att man inte skulle bli dubbelt bestraffad.
Jag trodde, att det skulle räcka med att bli av med jobbet eller att bli sjuk.
Jag trodde, att man inte skulle behöva gå ifrån hus och hem.
Jag trodde, att man skulle kunna vara ensamstående och ändå klara sig.
Jag trodde, att man inte skulle behöva vara två för att kunna klara sig.
eller MÅSTA vara två.
Jag trodde….. så mycket.
Tänk, så FEL jag hade. 🙁
Verkligheten är hård som cement och verkligheten gör jävligt ont.
Men jag sorterar nu. Sorterar, delar och ger.
VAD är viktigt.
VEM är viktig.
Att bry sig om på rätt sätt. Lägga energin när den behövs, på dom som behöver den. Göra nytta. Göra skillnad. Känna rätt och känna bra.

Ior, vi fixar det här.
ior2

Skrattande grodor

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Säl

Beware of the beast. 🙂
galen343503_57925357

De e dags för en förändring.
NU !
valet_108175505

 

 

”Fake it until you become it”

“Fake It Till You Make It”
Andas Le Tänk Positivt
Mantrar i Natten
Tror_2Tror_1Tror_4Tror_3
1185437_10153268910720192_1198533443_n_resize

1385285_622443064465724_732255544_n

Många VisDomsOrd blev det. 🙂
Tänker, Funderar, Lyssnar,
Rensar, Städar, Putsar, Fejar, Gör rent hus,
Mot Våren, Gult, Ljust, Glatt,
Känn lukten ! 🙂
Dom finns i mitt hem. I alla fall en liten stund till, innan Ligan (läs Prinsen) satt sina tazzar i dom. 🙂
Tulpaner

Mina Underbara Älskade och Livet

Vi finns här
Vi har inte försvunnit
Varken Ligan eller Matte
Men ibland är det som det är, i Mattes lilla hjärna.
Det är många tankar och känslor som far runt och tar plats.
Ibland blir det många händelser samtidigt och det kan bli lite överhettat. *ler*
Satt och läste i tidningen Allas en kväll.
En underbar tidning som jag älskar att läsa, med massor av matnyttigt.
Inte minst finns ju Katten Frasse där, med fina Matte Gunilla. 🙂

En mycket tänkvärd artikel av Bronnie Wares. Ord_1_resize

Ord_2_resize

Den här har jag på radion i köket.
Jag försöker 🙂Ord_3_resize

Och den här tittar jag på mellan varven. 🙂
see_yourself

Mina Underbara älskade – Mitt Allt  ♥♥♥

Finaste Sonen ♥♥♥
Sonen_1

Finaste Dottern ♥♥♥ Em-o-Puzzlan_2-450x600

Prinsessan ♥♥♥Puzzel 4år_6

Puzzel

Vitöra ♥♥♥ SchackLigan_1

Trillinggos med Vitöra_2

Prinsen och Vitöra ♥♥♥ Titt ut_10

Prinsen ♥♥♥Prinsen

Prinsen

Banditen ♥♥♥ Bandit_2

Bandit_1

Till sist och även minst 🙂
Joker ♥♥♥Bandit_3

Joker_2