Älvdalen Del 3 – Lattejakt och fika i Älvdalen

Dag två åkte Marie och jag iväg till stora metropolen Älvdalen för att fika.
Nåja, huvudsysselsättningen var att handla.
Mat
I massor
Jag fick en liten liten liiiten lista, att handla med mig upp.
Det mest nödvändiga för att överleva frukost och middag.
En middag som för övrigt bestod av oxfilé.   *mums*
Efter en stund på Ica förstod jag varför JAG inte fick den STORA listan.
Jösses
Det var två kassor på Ica och vi stod såklart i den ena.
Vi hade ingen kö bakom oss.  *ler*
Efter avklarad handling, stod Fika med Latte på programmet.
haha
Visst var jag rolig.
Latte, tveksamt om dom kunde stava till det.
Ärligt talat såg jag inte ens en Mc Donalds, FAST jag kan ha missat den.
Nån djuraffär att handla nåt onödigt i, hade dom inte heller.  *ler*

Nå, strunt i Latten, fika skulle vi iallafall.
SÅ, in på ett fik som såg ut som ett riktigt fik.
Vi bestämmer att det är bra att grunda med en macka.
Självklart äggmacka.
Den är större än den ser ut.
Smörgåsen skulle komma.
Stressad 08a, undrar efter en stund vart den tagit vägen.
Det visade sig att dom gjorde dom, efter beställningarna dom fick in.
Inte nån plastinpackad pryl som legat sen igår inte.
Den var bara sååå god.

Sen hade vi bestämt oss för två bakelser som vi skulle dela på.
Alltså, seriöst, man säger ju att saker smälter i munnen, men dessa gjorde verkligen det.
Det är det bästa och godaste och mest outstanding jag någonsin kan komma på att jag ätit.
Jösses liksom ?!?!
Värt varenda granjävel jag åkt vilse förbi.  *ler*

I sakta mak tog vi oss sen tillbaka till stugan.
Proppmätta och nöjda
Halvvägs träffade vi på timmerbil, som stod mitt i vägen och lastade.
Det var bara att stanna vid sidan av vägen och vänta.
Jag var glad över att få stå där, istället för att vi möta den i full fart på dom halvsmala vägarna.
Då hade jag garanterat kört i diket.

Älvdalen Del 2 – Musling

Här visar Mormor Vilja hur det går till.
Både Mormor Vilja och Mamma Dreamis har varit duktiga lärare till Vitöra helt klart.
FAST, jag vet att Marie har berättat att Vitöra retade både Mamma och Mormor så dom tappade musen till slut och Vitöra käkade upp dom.  *skratt*
Smart sätt att få middan serverad.
Ibland fungerar hans enda hjärncell utmärkt.  *ler*

– Se här nu Inkan, hur man gör.

– Ett redigt tag över kroppen.

– Smaska ordentligt.
– Det får man när man äter musling.

– Asch, nu glömde jag ju att bjuda.
– Men du kan få den sista biten här om du vill.

– Tack snälla Vilja.
– Men jag föredrar oxfilén.

– Slurp slurp, nu slinker sista biten ner.
– Visst såg det gott ut Inkan ?

– Eh öh…….

Ser ni svansen, tätheten, fluffet.
Vitöra har lite att brås på.  *ler*

Älvdalen Del 1 (av några stycken) *ler* – Resan dit och in

Hur hade vi det då ?
Ja, det beror helt och hållet på vem och vilka du frågar och till viss del i vilken del i vistelsen.
JAG hade det jättebra.
Nästan
När vi väl kom dit och så.
Vi börjar från början.
M&M bor i något som kallas Balser, som ligger en bit utanför Älvdalen.
Jag hade en karta, som visade det sig, saknade en väldigt viktig avtagsväg.
Eller tja, avtagsvägen fanns där, men jag fattade inte att jag skulle SVÄNGA där.
Sätter man en ofullständig karta i händerna på en Inka och skickar ut henne i urskogen utan mobiltäckning, kan det bara sluta på ett sätt.
Katastrof
Martin pratade nåt om att;
– Du hade ju en karta Inkan?!
Jupps, men jag hade tappat bort mig redan nere vid Rot.
Rot ligger sådär 500meter från Älvdalen och sen var det några mil till att köra liksom.

Det där med att titta efter solen och fatta att jag kört fel, ja det ingick inte ens i min tankevärld.
Bara i Martins.
Min kommentar till det hela var;
– Är solen i mina ögon, löser jag det med solglasögon.

Om ni undrar vad all choklad gör där, så var det inte för att få mig att bli vare sig snällare, gladare eller muta mig att hitta rätt nästa gång.
Det sista är säkert en omöjlighet.
Iallafall dom som känner mig och vet att jag kört fel UT ur Strömstad tre gånger och kört mot Göteborg istället för Stockholm.  Alla andra körde ju åt det hållet liksom?!
Nej, chokladen är för att Marie inte smakat några av dom och hon satt fast i urskogen utan sötsaker.
Det är liksom en bit till närmsta tjorre (översatt kiosk).
Xylocainen fyllde en STOR del av min tid, under mina fyra dagar i Balser.
Tyvärr  🙁

Som ni ser på den här bilden så kunde man köra en ”Bilpromenad”.
Det var väl det jag gjorde, dock inte direkt medvetet.
Efter att börjat min färd i Norrtälje klockan 07:15 och avslutade den i Balser klockan 16:00 ca, så var en ”Upptäcktsfärd i Vildmarken” inte direkt det jag hade i åtanke.
SPECIELLT inte som jag hade en galande Bandit och en sjungande (i olika stämmor) Prinsen i bilen.

Här är iallafall älgen.
Han stod betydligt närmre, innan jag lyckats få upp den förbaskade kameran.

MYCKET skog var de.

Till slut var det inte bara träden det växte mossa och gråa hår på,utan även mig kändes det som.

Jag var rätt nära att vända hemåt igen, MEN utsikten att köra samma väg tillbaka med Ligan i bilen (läs Bandit och Prinsen) var inte lockande.
Plan B hade varit att ställa sig på en mobitäckningsfläck och invänta M&M:s efterlysning av mig.
Hör efterlysningen på radion.
”Galen 08a med en Bandit, en Prins, en Prinsessa och en Encellig Skogkatt i bilen efterlyses”
”Senast iförd en champagnefärgad Hyundai, troligen numer röd av dammet.”
Jag lyckades faktiskt komma till rätta innan efterlysningen?!
Gudarna vet hur det gick till.

Väl framme så var allt frid och fröjd.
Ja, nästan iallafall.
Jag tappade Prinsen.
Ärthjärnan Matte hade glömt att ta med hans sele.
Prinsen fick panik i en urskog han inte kände igen, plus en urläskig 3-åring som skrämmer skiten ur den stora katten.  Lilla Gubben liksom.
Matte fick panik (fast lyckades hålla mig lugn) och har sällan varit så rädd.
Hjärtat slog som en stånghammare.
Som tur är har jag en väldigt Mattig Prins, som skrikande kom till Matte.
Tar Prinsen i ett fast grepp och går mot ”min” stuga.
DÅ, tappar Martin dörren till min stuga och det skramlar utav bara f*?)(&%n.
Prinsen är vid det här laget fullständigt vettskrämd.
Försöker släppa in honom i min stuga coh stänga dörren samtidigt.
Går inte
Tar då ett stadigt tag i hans päls (tackar min lyckliga stjärna att han inte ser ut som Mille, lätt kortpälsad Maine coon), tar ett raskt kliv till buren där Vitöra sitter.
Nästan sliter ut Vitöra och trycker in Prinsen, i en bur som är alldeles för liten för honom, men vad gör man.
Nu har jag då en Prins som är tryggt instängd och istället en Kung på rymmen.
*suck*
Får dock tag i Vitöra relativt snabbt.
Tackar min lyckliga stjärna att han inte ALLTID är så snabbtänkt.  *ler*
Det är inte bara i Bandits närhet det är händelserikt, utan även i Mattes värld händer det saker.
Ideligen  *ler*

Stugan är INTE stor, men till slut är Ligan väl inlåsta.
Martin donade och fixade med nätdörr och blockeringar och Marie ordnade låsanordningar.
Det första Bandit gjorde, var nämligen att klättra på nätdörren.
Såklart

– Matte, ursäkta men du har glömt att öppna dörren ?
– HÄR kan vi inte sitta !

En Tamlinsäker vattenbunke bars in och en låda plus självklart mat.  *pust*
Nu är allt klart.
Söta goaste Levina hade plockat blommor åt mig och Ligan.  *sötnos*
Dock fick den stå på bordet på verandan till stora stugan.

Goaste Levina

Här har vi Wilmer.
När min son var liten, så satt han i en sandlåda och lekte med kottar.
Det var det bästa han visste.
Vi har INTE satt vedklabbarna i nävarna på Wilmer.
Vi har INTE instruerat honom att vifta med dom sådär heller.  *ler*

Sötaste goaste Wilmer

Fortsättning följer………………
Svaret på frågan längst upp kommer.

Balser och Älvdalen har nu en egen kategori.
Läs gärna inlägget om Älvdalen 2007 och kika på sötaste Vitöra, som då tittade ut från storstugan.
Jösses vad han har växt.
Då var han ca 6månader och inte långt ifrån att bli min.
Fast där och då visste ingen av oss vilken vändning det skulle ta.

Home Home Sweet Home

Ja, iallafall är det Landet Landet, Sweet Landet.
Vi kom hem sent i torsdagskväll.
Pep in en snabbis till grannen som fyllde 50år.
En bit tårta, kaffe och ett glas whiskey.   *gott*

Igår var jag helt slut, så det blev inget bloggat.
Dessutom sken solen, så jag passade på att sola lite, plus tog en välbehövlig Landet-Dusch.
Lovar att det behövdes.
Efter fyra dagar i obygden utan att tvätta mig, så kändes det skönt.
Idag har jag varit i stora ”Staden” Norrtälje och handlat olja och bensin till gräsklipparen.
Tänk, visste ni att man behövde OLJA till gräsklipparen också ?!
Spännande det hade varit när den hade skurit och jag kommit på det DÅ.
Eller inte kanske…………….

Idag skiner solen, så det blir lite mer sola och ta det lugnt.
Sen ska jag gå igenom bilderna coh börja skriva lite mer.
En bild från Älvdalen.
Riktigt riktigt mörkt blir det ju aldrig.

Puzzel sover hemma på Landet igen.

Älvdalen sommar 2007

Jag måste få visa en av dom bästa sommardagar jag haft på länge.
Jag tänker ofta tillbaka på den här trippen och mår så bra.
Det var några ljuvliga dagar mitt ute i skogen, för mitt i skogen var och är det verkligen.
Jag hoppas vi får möjlighet att återkomma nån sommar.

Det är hos min älskade vän Marie, alltså Vitöras uppfödare och min bästaste vän.
Jodå, Martin var där med.  *ler*
Mitt djurbestånd var lite annorlunda då, som ni snart ska få se.
Vitöra ingick dessutom inte i Ligan alls och Nike var alldeles ny LigaMedlem.
Det var också en av dom fösta gångerna som min Liga var ute själv på egen tazz.

Här kommer nu ”lite” *ler* bilder från vår visit i urskogen.
Det finns ingen el och mobilen dog en liten bit utanför Älvdalen.
Japp, jag överlevde, tro’t eller ej.  :-))

Här sitter Trixi utanför Ulla-Britt Karlsson (min bil) och funderar.
– Matte, är du säker på att vi kommit rätt ?
– Jag ser varken tunnelbana, gatbelysning eller nån form av annan civilisation.
– Var är djuraffären så du kan handla mat till mig och Ligan ?

Trixans fundering var inte helt åt ”skogen” faktiskt.   haha
Skog skog skog
Bara massor av grönt.

Mer skog och lite vatten längst därnere.
Det kallas älv säger dom som bor här, till mig som är 08a.  🙂

Ja, där kom vi ifrån.
Inte mycket till bebyggelse där heller.

– Matte jag lägger mig här och softar lite medans du letar rätt på stugan vi ska bo i.
– Jag tror du har blivit lurad jag.
Och i ärlighetens namn så funderade jag en stund.
Jag tittade och tittade och tittade efter NÅN form av väg, stig, linbana eller nåt liksom.

Här har ni stigen upp till ehh stugan ??
Visst känns det förtroendeingivande ??
Jag kan dessutom säga såhär att den stigen LUTADE.
Rejält
JAG har knän som inte direkt springer runt i terräng längre.
Tittade på stigen och frågade Martin hur långt det var.
Ja, jag fick nåt kryptiskt till svar har jag för mig.
Han erbjöd sig dessutom att skjuta på mig bakifrån.  *skrattar*
Ja, det fick han nästan göra. 
Kan dessutom tala om att JAG bar ju inte så mycket.
På den tiden var Ligan inte vana utekatter så DOM fick bäras i sina burar upp.
Martin slet.   *ler*
Kanske därför jag inte blivit bjuden igen.  *fnissar*
Eller så kan det var en liten son som kommit ivägen. 
Jag tror på det sista.   *ler*
Men Trixan sprang runt och var i vägen på den smala stigen och mådde uppenbarligen toppen.

Till slut visade det sig att det fanns lite stugor iallafall.
Här är min fina stuga.
Det fanns en bofast säng där.
Trixi låg på golvet och burarna stod därinne, på varandra dessutom och sen var det typ fullt.
Nopp, den var INTE stor, men kanonmysig.

Här är stora stugan där Marie och Martin och kissarna bodde.
”Min” stuga skymtar längst ner.
Inga barn än, 2benta alltså, men det var på G.

Martin och Marie jobbade på en rastgård till Vitöra, Vitöras Mamma Dreamis och Mormor Vilja.

Här tar rastgården form.

Det här är vedboden som det även fanns en bastu i plus en dusch.
Skitcoolt och attans skönt.

På taket till vedbon.

Dass har jag nu lärt mig att det kallas, när det ligger i skogen, eller hur Skat-Ann ?  *ler*

Här kikar Ligan ut FRÅN min lilla stuga.
Eftersom dom alltid varit lätt rymningsbenägna fick vi lägga tunga stenar och göra andra anordningar för att dom inte hela tiden skulle ge sig ut på egen tazz.

Bild inifrån och ut.
Här ser dom upp till storstugan och får nog en och annan skymt av den andra Ligan.  *ler*

Tengel utforskade varenda centimeter inne i stugan, både högt och lågt.
Inte bara Bandit som kan det alltså.

Fina Nike
Jag hade inte världens bästa kamera då.

På språng ute en snabbis.

– Hej Farbror Oliver, skynda in hit.
– Det är läskigt därute.

Nike var inte ute länge.
Det var trots allt tryggast och skönast i buren tyckte hon.

NÅN trivdes sååå bra.
Ju skitigare man är, dessto bättre har man haft det.  🙂

I storstugan såg det ut såhär.
Vilja kikandes ut.

Liten Vitöra
Goaste älsklingen så liten du var.

Storstugekissarna tittar på Lillstugekissarna och undrar vad det är för inkräktare som flyttat dig.
Och nej, den svart-vita härinne är inte Bandit, men det var många gånger vi hajade till och trodde att fel katt lyckats komma på fel sida av dörren.

MEN, det var tydligen trots allt inte mer upphetsande än att Mamma Dreamis la sig att sova.
Bland rengöringsgrejjerna
Knaskatt

Ligan älskade att vara ute och springa.
Bandit

Tja, han gör som han brukar.
Högst
Längst
Modigast
Smutsigast
*ler*

Han tog med sig Tengel.

Som i sin tur fick med sig halva vedboden i svansen……..

………………. som framifrån såg helt okej
ut.
En cool kille

…………… men från sidan ?!   *ler*
Det fanns tydligen babianer i Älvdalenskogarna.

Men han var iallafall tovfri efter den lejonklippningen och lite päls hade han hunnit få tillbaka.

Men han stortrivdes och det syns verkligen.

Oliver njöt även han i massor.
I början dock liite avvaktande.

Men det dröjde inte länge förrän han röjde runt som Bandit och Tengel.
– Matte jag ser en älg.
– Får jag jaga den ?
– Nåja, lite mindre djur kanske gubben.

– Okej, då smyger jag på sorkar istället.

Trixi softar och njuter.

Älskade Marie, Vitöra flyttade till slut.
Framåt hösten
Och till mig
En liten plutt här, men en stor fin underbar och otroligt berest KUNG idag.

Vi tappade inte bort oss däruppe i skogen.
Vi kom hem igen till asfalt och larm och tunnelbanor.
Men jag längtar ofta tillbaka, trots att jag har Landet.
Det var en upplevelse och så himla mysigt och skönt.
Vi åt säkert och mös, men ärligt talat kommer jag inte ihåg nåt av det alls.
Bara hur skönt och mysigt det var.
Vi fiskade i älven också har jag för mig.
NU ska jag sluta, innan jag tröttat ut varenda läsare jag har.   *ler*