Balser med Joker och Pralinen sommar 2013

Balser i Älvdalen har en egen Kategori, om ni vill läsa mer om övriga gånger vi varit där. Stugan ligger mitt ute i intet. Mobiltäckningen slocknar halvvägs från Älvdalen och sen finns bara skog skog och åter skog och en aldrig tyst älv. Det är såå underbart att vara där. Jag bor i en liten stuga, som är helt oisolerad. Nattetid sjunker graderna betydligt neråt noll, men med ett tjockt duntäcke och extra ullfilt, så fungerar det. Första åren har mitt största problem varit alla mygg och knott. Dom älskar tydligen mig och jag har varit heeelt uppäten. I år hade Marie och Martin skaffat, en mackapär som drog till sig dom små odjuren, så det betydligt trevligare, även om jag blev rätt biten i alla fall.
En underbar bild ner mot älven. Vi stannade till för ett första stopp, strax utanför Älvdalen.
Balser_01

Sommar när den är som bäst och finast.
Balser_02

Här är stugan vi sov i. M&M har fällt massor av träd och då blir det MYCKET hugga ved. 🙂
Balser_20

Här sitter Pralinen i fönstret och kikar ut.
Balser_03

Här är Joker och Pralinen på egen tazz i blåbärssnåret.
Balser_04

Att klättra bland vedklabbarna var tydligen väldigt roligt och spännande.
Balser_05 Balser_06

Att fånga Pralinen på bild var inte alltid det lättaste. 🙂
Att vara SkogsRå var tydligen roligt.
Balser_11 Balser_08

Även Joker hade skoj och var ibland lite svårfångad.
Balser_09

Men till slut fastnade dom ändå.
Balser_07 Balser_10 Balser_12 Balser_13

Min Underbara Fina Blå-Öga i Blå-Bärssnåren. 🙂
Balser_14

Här sitter Wilmer och kikar in på mina missar.
Balser_16

Lite orolig att han gör nåt dumt.
– Jag har inte gjort nåt.
– Lovar
– Jag tittar bara.
Balser_17

Wilmer sitter och håller på med trolldeg, samtidigt som han försöker krama Dreamis (Vitöras mams)
Jag lyckades inte få fram mobilen i tid, för att ta kort, när han ser ut att halvt krama ihjäl henne och dega på en gång. *ler*
Dreamis älskar det.
Balser_18

Finaste Söta Wilmer
Balser_19

Avslutar med en mycket god öl, som jag måste leta upp här hemma.Leffe

Tack Martin, Marie, Levina och Wilmer för några fina dagar och som alltid, ALLDELES för kort. 🙂
Kram

Älvdalen Del 7 – Ligan ”In action” 4 av 4 Bandit

Han började i alla fall på golvet.
– Jaha, då ska vi se vad vi ska utforska här.

– Jag börjar med att utforska den öppna spisen.

– Jo, det är gott om plats här och det är den rätta hårdheten i stenarna.
– Lägger man sig ner så finns det gott om plats att kunna sova sen, om jag vill det.

– Funderar på nästa steg.

– Dit upp måste jag ta mig.
– Det ser högt och bra ut och fullt med grejer man kan kryzza emellan.
– Hm, undrar hur man kommer dit upp?
– Får ta mig en funderare.

– Och därborta finns gott om roliga skåp att hoppa in i.

– Eh va?!
– Tyckte jag såg en Kopia av mig därute.
– Tänk så kul om Matte kunde få TVÅ Banditer.
– Visst Matte ??
Vet du Bandit, EN av dig räcker alldeles utmärkt faktiskt.   *ler*

– Matte Matte, det är inkräktare i mitt hus !?!?
– OCH det finns en Kopia av mig därinne !?
– Matte Matte, hjäääääääääääääälp.

– Kopiedejt ?

– Matte Matte, hjäääääääääälp, det finns en likasammadan som jag därute.
– Den är dessutom luden ?
– Och den såg ut att vilja äta upp mig.
– Jag tror jag nöjer mig med att vara bara en av mig.

– Sådärja, nu är jag iallafall här uppe OVANPÅ spisen.
– Det finns en smal kant här man kan knata runt på.
– Jättekul är det.

– Ja, sen kan man klättra på den smala kanten här INNE i spisen också.

– Undrar om man kan klättra UPP i SKORSTENEN ??
– Åh vad roligt det skulle vara.
– Man kanske blir lite smutsig, men det får man ta.

– Nähä, de fick jag inte.
– :-((
– Taskig du är Matte.
– Man måste ha lite SPÄNNING i livet.
Bandit, mitt liv med dig är tillräckligt spännande utan att du ska klättra upp i skorstenen också.

– Okej, då har vi gått igenom hela stugan nästan.
– Bara lilla köket och alla roliga skåp kvar.
– Det borde gå att öppna här nånstans.

– Tar man tag här, så borde det gå att öppna dörren till det här skåpet.

– I med klorna bara.

– Matte, du kan inte hjälpa till ?
Nä du Banditen, du får allt klara dig själv.

– Inga problem Matte.
– Nu är jag inne i skåpet.
– Här uppe finns det bara konserver.
– Ingen kattmat alls.

– Jag får gå igenom skåpet och kolla vad som finns i andra delen.

– Här borta finns det mat.
– Yes, jag visst det.
– Kände lukten.
– Ska hämta lite och ge till resten av Ligan också.
(det fanns alltså mat där i andra delen av skåpet som Bandit hittade)

– När man har ätit så måste man diska efter sig.
– Jag är inte en sån där mansgriskatt som bara lämnar allt och går.
– Nej, inte jag inte.
– Här står jag på huvet i diskhon jag.
– Och inte en enda skål gick sönder.

– Vill man sen komma tillbaka, så måste man hålla sig väl med värdfolket till stugan.
, här gosar jag med Matte Marie.
– Matte Marie förklarade också för mig att Kopian därute är en snäll Bandit.
– Att kopian heter Dreamis och är Mamma till Vitöra.
– Vitöra och jag är juh den berömda SchackLigan, så då är jag lugn.
– Det är en snäll och trevlig Kopia alltså.

– Nu sitter jag här och väntar på att få gå ut.
– FAST, det fick jag juh inte.  🙁
– Men det var roligt i stugan ändå.
– MYCKET spännande att upptäcka.
– Tazz o Kram
– Allas er Bandit

Det här var sista delen i Min och Ligans vistelse i Älvdalen.
Alla inläggen hittar du under kategorin
Älvdalen Baltser.

Älvdalen Del 6 – Ligan ”In action” 3 av 4

Åtminstone delar av Ligan är ”In action”.
Det vill säga Prinsen, Prinsessan o Kungen.
Bandit har nämligen lika många bilder som dom Kungliga lyckades skrapa ihop tillsammans.

Nu kommer dessutom svaret på frågan som fanns i Del 1;
Hur hade vi det då ?
Ja, det beror helt och hållet på vem och vilka du frågar och till viss del i vilken del i vistelsen.

Svaret är följande;
Ligan – Ligan tyckte att vistelsen var ren pest, förutom den stunden dom fick vara inne i StorStugan.
MÖJLIGEN är Puzzel undantagen pesten, för det spelar nog ingen jättestor roll om hon sov i Lilla Stugan eller StorStugan.  *ler*
Dom andra tyckte vistelsen var, som sagt pest.
Jag vågade nämligen inte släppa ut dom på fri tazz den här gången, vilket jag gjorde förra vändan jag var uppe.
Men den gången var dom inte lika vana utekatter som dom blivit idag på Landet.
Hemma är dom dock aldrig ute, förutom när jag ibland miljötränar i sele.
Kontentan av detta blev iallafall att dom fick sitta i den Lilla Stugan hela tiden och den ÄR liten.
Jag förstår dom.
Dom uttryckte sitt missnöje när vi kom hem rejält.
Från torsdagkväll till söndagkväll ungefär, kom dom hem EN gång per dygn för att tanka mat och möjligen kolla så jag inte rymt eller nåt. Resten av tiden var dom som bortblåsta.
Faktiskt även Puzzel, även om jag visste var hon befann sig.
Hon låg merparten av tiden under boden och sov.
Prinsen var inte borta riktigt lika mycket, Mattegris som han är.
Grannen fick matförbud för Ligan, så dom inte skulle vänja sig vid att även äta borta, utan åtminstone komma hem och äta ibland.
Men det var några jäkligt jobbiga dagar för Matte.
Nu är ordningen återställd.
Prinsen är där jag är.
Bandit kommer och går.
Prinsessan sover både ute och inne.
Vitöra visar sig ibland hela TVÅ gånger om dagen.  *ler*
Nej, vi gör inte om detta, fast jag trodde när jag åkte att jag skulle kunna ha dom ute ibland, men väl där så blev det juh inte så.
Man lär så länge man lever.
Nästa gång får Prinsen följa med iförd en sele och resten får stanna hemma med Grannen som vakt.

Matte – Matte stortrivdes. Underbart sällskap och massor med god mat.
En STOR nackdel var dock knotten!!!
Det var heeelt fruktansvärt helt enkelt.
Jag har levt på xylocain (nej inte invärtes) och kliat halvt ihjäl mig.
Jag har fortfarande sårskorpor och bett kvar, från dom små elaka liven.
Marie påstod att det blir bättre, men de vete fan.  🙁

Efter denna enormt långa historia så kommer nu bilder.   *skratt*
Att kolla UT är tydligen lika roligt vare sig man är i stor eller lillstugan.

– Undrar om det finns mat härnere tro ?

– Hm, dom andra kom juh in i den här lådan ??
– Matte, kan du hjälpa mig ?

– Ledsen Prinsen, men Matte har filosofin att kommer man inte in eller upp eller över någonting så har man inte där att göra.
– Du min älskling är för stor för den där lådan.
– Sorry
(nu har jag inte ens några bilder på dom andra, men både Vitöra och Bandit var i den, SJÄLVKLART)

– Jaja, får väl ligga här och pryda kistan istället.

Vitöra älskade Vitöra
– Vad säger ni, har jag vuxit nåt sen sist jag var här ?

– Dessutom har Matte kommit upp sig lite i både fotande och kamera.
– Tack för det Matte.
– Nu kommer jag ju till min rätt också i all min glans.

– Jo,spisen är av bra material.
– Lagom strävt att gnida sig mot.

– Matte, nu får du komma hit och vara barnvakt.
– Mitt pass är slut nu.

– Vad bra Vitöra.
– Du har vaktat Wilmer jättebra, medans han sov.  *ler*

– Nu kommer Matte med en massa elaka bilder.
– Jag vill bara visa att jag faktiskt VISST stod ibland.
– I flera sekunder.

– Sådär, nu är det dax att ligga sig igenom stugan.
– Här provar jag hur mattan framför ena ytterdörren är.
– Helt okej om ni frågar mig.

– Väldigt klovänlig också.
– Man får bra grepp att dra sig fram, så man slipper resa på sig.

– Sängen håller bra komfort.
– Bra påslakan och lagom mjukt täcke under.
– Godkänt

– Levinas säng har också helt okej komfort.
– Dessutom ett plus för den fina färgen på påslakanet som gör sig fint mot mina färger.
– Dock ett minus för att det inte fanns nån Ior på, säger Matte.

– Till sist provade jag självklart även den lilla soffan, men Matte var inte direkt vaken så kortet är jättesuddigt. 🙁
– Även köksstolarna provade jag, men då var visst Matte nån annanstans.
– Sådär, då har jag legat mig igenom hela StorStugan.
– Betyget som helhet är klart godkänt.

Älvdalen Del 5 – Marie, Vilja och jag fiskar lax

Det höll på att byggas en ny bro för att komma över älven till Martin och Marie.
Det var därför jag inte kunde köra efter den första vägbeskrivningen, sen jag var där sist, utan fick ta den övre vägen istället.
En provisorisk gångbro hade dock gjorts, så man kunde gå över iallafall.
Här ser man älven och en bit av den smala gångbron.

– Bakom den här stenen ska StorLaxen lura, enligt dom däringa som kan sånt här, Sa Marie.

Själv satte jag på mig strumpor och skor för första gången på ett par dagar och höll på att klia ihjäl mig.
SÅ, jag stack ner fötterna i älven och kylde ner dom och det fungerade utmärkt.
Det var relativt bra temperatur i älven.
Jag hade lugnt kunnat bada faktiskt.

Marie ställde sig på gångbron och fiskade.

Medans jag gjorde det jag är allra bäst på, tillsammans med Vitöra.
Vara bakom flötet.
Flötet är den lilla gula pluppen snett uppe till vänster.

Vilja, som i ett tidigare liv garanterat varit vallhund, hade fullt schå att hålla reda på mig och Marie.
– Inkan, kan du stå STILL.
– På ett och samma ställe helst va.

Sen måste man juh rulla sig på den sköna varma betongen, som nya bron byggdes med.

Problemet var nu att MATTE befann sig långt ute på vattnet.
Ja, iallafall på bron.
– Jag kommer jag kommer, för att rädda dig Matte.

– Hjääääääääälp, ett stort gap med massor av vatten under.
– Vad gör jag nu ??
Stackars Vvilja
Det var ett stort hål där och under formligen forsade vattnet fram.
Vilja sprang tillbaka flera gånger för att sen ta sats och tokspringa förbi.
Dessa kort blev dock av förklarliga skäl alldeles för suddiga.  *ler*

Nu är Vilja över och går med långa tazzar mot sin Matte.

– Matte, nu behöver du inte vara rädd längre.
– Nu är jag här.
Det tyckte nog Marie var jättebra.  *ler*
Vilja som väl väger sådär ca 3kg (hon är njursjuk och har så varit länge, så hon har inte så mkt fett på sig) är ett stort och säkert stöd om man skulle ramla i vattnet eller nåt.
Men det är juh tanken som räknas.

– När jag nu ändå är här ute Matte, så sticker jag över till andra sidan och kollar så det är säkert där också.

– Stå still där bara Matte, så är jag snart tillbaka.

– Brofästet på andra sidan är säkrat Matte och Inkan.
– Nu kommer jag tillbaka.

– Så skönt att du finns Vilja.
– Tack !
– Nu är vi lugna Matte och jag.
Ser ni Vilja nere till höger om brofästet ?

– Hjäääääääääääääälp, en alien.
– Jag som trodde att du säkrat området Vilja ??

– Och ute på bron står en alien till ?

Nääääääää, klart de inte va några alien.
Bara våra fina knottdräkter.
En sån borde jag fått så snart jag landade där uppe i urskogen.  🙁

– Hej Inkan och Matte, här kommer jag.

– Behöver ni hjälp med nåt ?

– Tack snälla Dreamis, men Vilja har redan säkrat allt.
– Dåså, då går jag upp igen.
Dreamis var med oss ungefär 5minuter, innan hon försvann.
Vilja däremot, var med precis hela tiden.
Vallade dessutom upp oss för den branta stigen.
Det tog ju lite längre tid för mig att klättra upp än för Marie, men Vilja vallade upp oss båda.
Både bakom mig och framför Marie.
Älskade sötnosen

Jag hade glömt bort att det inte blir riktigt mörkt däruppe, även om det inte är så jättejättelångt.
Men härligt är det.

Efter väl utfört fiskande, *ler* så var det dax för lite varmt i kroppen.
Grädde till vänster och tre kaffekoppar.
Till slut blev det Irish coffee, dock utan farinsocker, fast det gick bra ändå.
Jag hällde i lite extra whiskey.  *skratt*

Jag hade ju tjatat sen jag kom att jag skulle ligga i poolen med en paraplydrink.
Pool hade dom juh, men inga paraplyn.
FAST, Marie köpte det lite i smyg när vi var och handlade.
Nästan paraplyn iallafall.  *ler*

Såhär glad blir man då.
– Tack Marie.

– Om det blev nån fisk ?
– Jupps
– En yttepytte liten firre blev det.
– Men den landade i älven igen.

Älvdalen Del 4 – Ett äkta liv i urskogen

Här uppe i Balser finns vare sig el, vatten eller andra bekvämligheter.
Inte helt sant dock.
En brant backe ner från stugan rinner en stor älv och precis utanför stugknuten, rinner en bäck full med vatten.
Martin är ju ingenjör, så han har fixat både rinnande vatten inomhus och satt upp en solfångare.
När jag var där byggde han ett vattenkraftverk.
Till bastun ska det sedan fixas en varmvattenberedare och en duschkabin.
Nytt aggregat till bastun, var precis nyinstallerat.
SÅ, snart är det bekvämare där än i min stuga, som varken har rinnande vatten, en egen bäck eller dusch.  *ler*
Nå, nu älskar jag mitt lilla Landet i massor och dessutom ligger det liiite närmre än Balser.
För små tvåbeningar är det ett paradis.
Dom förstår ju inte vare sig ordet civilisation eller innebörden av det.
Mamma ska baka tunnbröd på en eld ute.

Och Levina ”degar” så gott hon kan.

– Mamma mamma, jag vill också dega, precis som syrran.
– Wilmer, du får vänta tills du åtminstone når upp till bordet.

Mamma och Levina hämtar ved till bakningen.
Tänk, vilket äventyr för en liten treåring.

– Kolla Inkan, vad jag kan.

Marie gräddar tunnbröden.
Kan tala om att dom var sjuuukt goda.

Sen klättrade vi ner ett snäpp från gårdagens middag på oxfilé, till dagens middag som blev tacos.
Dock supergott, FAST, det bara var tisdag ?!
Jag är helt övertygad om att köttfärs, som är stekt utomhus, smakar dubbelt så gott som vanlig.

– Du har helt rätt Inkan.
– Smakar mycket godare.

Så var det det där med Martins alla slangar och grunkor i bäcken.
Spännande spännande för en treåring, men förbjudet förbjudet.
Marie och jag fixar mat, eller tja Marie fixar och jag snackar.
Som vanligt  *ler*
Så ser jag helt plötsligt hur en av dom tjocka slangarna rör på sig.
Anar oråd och säger till Marie, som går och kikar till dotter.
Dotter hade då ordnat en schysst fontän rakt in i skogen.
Hon hade pillat och troligen dragit i nåt hon inte skulle.
Hon lär inte göra om det, för hon blev skitskraj pluttan.

Pappa instruerar dotter vad man får och inte får göra och hur allt fungerar.

– Så här ska du göra Levina.
– Såga rakt såhär bara, så blir det bra.

– Såhär Pappa ?

– Helt rätt mitt barn.
– Du blir säkert nåt stort.  *ler*

Vad blir det månne av denna lilla då ?
Tja, han kommer troligen lägga ner rör i varenda älv i hela Älvdalen.
Han har ju sett hur Pappa gör.

FAST pappa kanske inte har röret i munnen lika mycket som lilleman.  🙂