Visst passar denna bra såhär på årets sista dag.
Men vad är då Ett sista ögonblick ?
Det första som faller in i huvudet är ju faktiskt när någon dör.
Tyvärr
Det är ju inte sånt som inte är det roligaste att tänka på.
Under årens lopp har det ju varit ett antal djur man tagit farväl av.
Ingen nämnd och ingen glömd.

Sökte lite på nätet på ordet Ambitioner.

 Ambitioner är ett märkligt behov av att söka makt och förlora frihet.
 Ambition is the desire for personal achievement. It provides the motivation and determination necessary to help give direction to life. Ambitious people seek to be the best at what they choose to do for attainment, power, or superiority. Ambition can also be defined as the object of this desire
 Ambition: framåtanda, målmedvetenhet, flit, nit, driftighet, företagsamhet, vilja, energi, motivation, ärelystnad, pliktkänsla; strävan, mål, inriktning, föresats, anspråk
(motsatsord: lojhet, likgiltighet

Från Wikipedia:
1. (någons) mål (med något); det någon arbetar för att uppnå
2. någons drivkraft, det som gör att någon orkar och vill fortsätta (arbeta) med något
3. drivkraft – motivation

Grymt svårt att hitta nåt att skriva faktiskt.
Ambition kan vara både positivt och negativt laddat.

Känner inte att jag i dagsläget har nåt specifikt mål.
Livet rullar på och jag försöker ta en dag i taget.
Möjligen borde jag ha en ambition där jag skulle ta det lite lugnt.

Tja, vad saknar jag ?
Finns massor jag vill ha, men det är enbart materiella saker så det är bara fånigt.
Jag har redan två underbara barn.
Ett gäng goa katter.
Jaja…. det var ju inte vad jag HADE utan vad jag saknade .
Men egentligen kan jag inte hitta nåt faktiskt.
Jo, en sak.
Jag saknar en vovve.  🙁
OCH en lysande Tomte.
Det hade jag visst förra året.
*tittar långt efter Prinsen*

Tillägg:
Jag saknar nån vuxen att göra saker med.
Lite oftare än idag.
IBLAND saknar jag någon att dela mitt liv med.
Att kanske åldras med.

Jag har egentligen skrivit om den tidigare.
MIN KLIPPA
Det har i många många år varit min favoritplats.
Mitt ställe för återhämtning.

I dagsläget är det självklart LANDET.
Dit kan jag åka när jag vill och ta med mig kissarna.
Göra ingenting eller gå i skogen eller eller…………………..
Ja, jag älskar det.

Ja,jag försöker komma på vad jag är rädd för.
På äldre dag har jag blivit höjdrädd.
Jättekonstigt, för i yngre dar så kastade jag mig glatt utför skidbackar (iof med ett trasigt ledband och gips som följd vid ett tillfälle) åkte allt på Liseberg och Gröna Lund som gick att åka och hade inga som helst problem med läskiga saker.
Men det har ändrats konstigt nog.
En rädsla som försvunnit är att tala inför grupp.
Nä, jag kan inte komma på något jag är direkt rädd för.