Mina Allra Bästa Vän – I en Tuff Värld

”Ingela Törnblom, Född:1961-01-31, Avliden:1980-05-17”
För dig som läser, Ett anonymt namn och två datum.
För mig;
Min allra bästa vän.
Det skilde 2 och 1 halv månad på oss.
Jag har länge länge funderat och för några månader sedan, försökte jag letar reda på graven, men lyckades inte. Jag har ju bara varit där en gång och det var vid gravsättningen. För 34 och 1 halvt år sen.
Nu har jag ett gravnummer och funderar Om och När och Varför.
Vi var bästa vänner. Vi var små. Vi va barn. Vi va unga. Vi var udda. Vi va mobbade. MEN. Vi hade varandra. För resten av livet. Trodde jag. Två Udda Unga kids, som hittade varandra. Vi skrattade. Vi log. Vi slogs. Mot alla andra. För att vi var annorlunda, udda. Vi växte upp ihop. Vi lekte. Vi gick i söndagskola. Vi åkte på massor av läger. Du i Syrgastält. Jag utanför. Du bankades. Jag led. Du hostade. Jag skrattade för att underlätta. Berättade roliga historier. Vi Hängde. När vi blev äldre. Vi reste utomlands. Söp. Hade änglavakt. Badade. Solade. Körde Go-kart. Drängfulla. Vi hade killar och vi levde rövare. Vi va odödliga. Du hostade och var sjuk. Typ jämt. Vi levde med din sjukdom. Jag fattade inte. Att dina dagar var räknade. Jag fattade inte. Hur fruktansvärt sjuk du var. För mig var det normalt. Att bo med dig på sjukhuset. Att leva en stor del av tiden på en barnavdelning. Att dela min tid med Bästa Vännen. På ett stort grått anonymt sjukhus. Till slut en grå jävla vägg att stirra på. De va Du och Jag mot världen. Mot alla dumma. Mot dom som slog, som mobbade, som retades, som jagade, som kastade våra saker i gyttjan. Var elaka. De va du och jag! Sen var det bara jag och Världen krympte. Jag kommer ihåg dagen som det var igår. Jag ser var jag stod, när jag ringde samtalet. Ringde för att höra hur du mådde idag. Fast du låg i respirator. De va inte bra. Att ha CF och hamna respirator. Dålig combo. Fattade till och med jag. MEN, de skulle gå över. Du skulle klara det den här gången åxå. Du skulle komma tillbaka till mig. Som alla gånger förut. För det var ju Du och Jag. Mot Världen. Du kunde juh inte lämna mig. Kvar. Ensam. Själv. Du skulle klara dig. Samtalet. Dom ville inte ge besked. Dom hämtade dina föräldrar. Dom svarade. Att du var död. Jag frågade – Helt?! Ja, helt död. För inte var du död. Så gick de inte till. Vilken jävla korkad fråga. Jag fattade ingenting och Världen stannade och jag dog åxå. För du var inte död. Inte helt väl. Vi var med i en pingskyrka. Både du och jag. VISST, vi hade kul. Men ändå. Begravningen kom. Hur gjorde man. Hur betedde man sig. Vad hade man på sig. Efteråt…. Kaffe. Och vet ni, de va massor av folk där. Folk som var ledsna. Folk från Pingstkyrkan. Andra folk. Jag satt där. Själv. Ensam. 19år gammal. Undrade. Var fanns ni alla gånger Ingela låg på sjukhus. Var fanns ni, när vi två kids, levde rövare för att vi blev mobbade och slagna och ropade på hjälp. Vad gjorde ni där? Varför hade vi inte sett er tidigare. Varför tog ingen kontakt. De va Du och Jag mot Världen Ingela. Sen va de bara Jag kvar. Ensam. Mot Världen. 34 och 1 halvt år. Senare. Två år efter din död, valde din Mamma att ta livet av sig. Många gånger har jag undrat över din bror och din pappa. Idag har jag ett gravnummer och en dag ska jag gå dit. Sätta en blomma och tänka på dig och mig.
Du och Jag mot Världen Ingela. Du och Jag
Candle_of_hope
”http://sv.wikipedia.org/wiki/Cystisk_fibros”

16 reaktion på “Mina Allra Bästa Vän – I en Tuff Värld

  1. Stor varm kram inkan.
    Att mista någon som står en nära är så tungt och sorgligt.

    Miste min vän när hon och maken omkom i biloycka för 25år sedan. Kvar blev deras 3små barn. Saknar fortfarande min kära vän.

  2. Min ”bonusdotter” har CF hon fyller snart 35 och har en dotter på snart 12 år. Hon kämpar på, men det är tufft för henne. Många sjukhusbesök, ”inläggningar” på sjukhus och droppbehandlingar. Men en goare och gladare tjej får man leta efter.
    <3 <3
    Kram till dej Inkan från mej Skatis

  3. hej! jag har hört att cystisk fibros är ärftligt hennes syskonbarn har inte fått sjukdomen?. beklagar verkligen fast det är 2 år sedan saknar jag en god vän som rycktesbort aldeles för tidigt från det här livet. Han hade misskött sin diabetes och han fick komplikationer på grund av detta. Jag har frlorat en bekant också som dog för 11 år sedan. jag har inte tordats gå till minneslunden vid Bromma kykogård där hennes aska begravdes fast det gått 11 år sedan. ska ta mig dit en dag nu innan jul och tända ljus. kan sakna hennes för det mesta glada röst i telefonen och dom få stunderna vi sågs för att hon hade en sådan förmåga att leva ett liv rikt på kort tid trots smärtor och besvär. Hon skulle ha fyllt 48 år om hon levt i dag. Dog en hiskligt kall snöig dag den 8 december gjorde hon jag fick reda på detta ett par dagar senare av en gemensam vän. Jag har väntat på det här beskedet har drömt att hon dök ner i det kalla vita och var lycklig ett antal nätter; sa jag till honom som ringde. va sa han jag ville bara säga att Inca J har somnat in och hon såg just lycklig ut när dom hittade henne. hnhan hade gråten i halsen.. , Jag känner i bland en stor saknad klump på hennes födelsedag den 15 april och i bland sänder jag kramar till hennes syster på fb. Det känns verkligen orättvist när unga människor bara rycks bort från livet, det är som om dom behövs i något annat sammanhang än det givna det förutsägbara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *