Älvdalen Del 1 (av några stycken) *ler* – Resan dit och in

Hur hade vi det då ?
Ja, det beror helt och hållet på vem och vilka du frågar och till viss del i vilken del i vistelsen.
JAG hade det jättebra.
Nästan
När vi väl kom dit och så.
Vi börjar från början.
M&M bor i något som kallas Balser, som ligger en bit utanför Älvdalen.
Jag hade en karta, som visade det sig, saknade en väldigt viktig avtagsväg.
Eller tja, avtagsvägen fanns där, men jag fattade inte att jag skulle SVÄNGA där.
Sätter man en ofullständig karta i händerna på en Inka och skickar ut henne i urskogen utan mobiltäckning, kan det bara sluta på ett sätt.
Katastrof
Martin pratade nåt om att;
– Du hade ju en karta Inkan?!
Jupps, men jag hade tappat bort mig redan nere vid Rot.
Rot ligger sådär 500meter från Älvdalen och sen var det några mil till att köra liksom.

Det där med att titta efter solen och fatta att jag kört fel, ja det ingick inte ens i min tankevärld.
Bara i Martins.
Min kommentar till det hela var;
– Är solen i mina ögon, löser jag det med solglasögon.

Om ni undrar vad all choklad gör där, så var det inte för att få mig att bli vare sig snällare, gladare eller muta mig att hitta rätt nästa gång.
Det sista är säkert en omöjlighet.
Iallafall dom som känner mig och vet att jag kört fel UT ur Strömstad tre gånger och kört mot Göteborg istället för Stockholm.  Alla andra körde ju åt det hållet liksom?!
Nej, chokladen är för att Marie inte smakat några av dom och hon satt fast i urskogen utan sötsaker.
Det är liksom en bit till närmsta tjorre (översatt kiosk).
Xylocainen fyllde en STOR del av min tid, under mina fyra dagar i Balser.
Tyvärr  🙁

Som ni ser på den här bilden så kunde man köra en ”Bilpromenad”.
Det var väl det jag gjorde, dock inte direkt medvetet.
Efter att börjat min färd i Norrtälje klockan 07:15 och avslutade den i Balser klockan 16:00 ca, så var en ”Upptäcktsfärd i Vildmarken” inte direkt det jag hade i åtanke.
SPECIELLT inte som jag hade en galande Bandit och en sjungande (i olika stämmor) Prinsen i bilen.

Här är iallafall älgen.
Han stod betydligt närmre, innan jag lyckats få upp den förbaskade kameran.

MYCKET skog var de.

Till slut var det inte bara träden det växte mossa och gråa hår på,utan även mig kändes det som.

Jag var rätt nära att vända hemåt igen, MEN utsikten att köra samma väg tillbaka med Ligan i bilen (läs Bandit och Prinsen) var inte lockande.
Plan B hade varit att ställa sig på en mobitäckningsfläck och invänta M&M:s efterlysning av mig.
Hör efterlysningen på radion.
”Galen 08a med en Bandit, en Prins, en Prinsessa och en Encellig Skogkatt i bilen efterlyses”
”Senast iförd en champagnefärgad Hyundai, troligen numer röd av dammet.”
Jag lyckades faktiskt komma till rätta innan efterlysningen?!
Gudarna vet hur det gick till.

Väl framme så var allt frid och fröjd.
Ja, nästan iallafall.
Jag tappade Prinsen.
Ärthjärnan Matte hade glömt att ta med hans sele.
Prinsen fick panik i en urskog han inte kände igen, plus en urläskig 3-åring som skrämmer skiten ur den stora katten.  Lilla Gubben liksom.
Matte fick panik (fast lyckades hålla mig lugn) och har sällan varit så rädd.
Hjärtat slog som en stånghammare.
Som tur är har jag en väldigt Mattig Prins, som skrikande kom till Matte.
Tar Prinsen i ett fast grepp och går mot ”min” stuga.
DÅ, tappar Martin dörren till min stuga och det skramlar utav bara f*?)(&%n.
Prinsen är vid det här laget fullständigt vettskrämd.
Försöker släppa in honom i min stuga coh stänga dörren samtidigt.
Går inte
Tar då ett stadigt tag i hans päls (tackar min lyckliga stjärna att han inte ser ut som Mille, lätt kortpälsad Maine coon), tar ett raskt kliv till buren där Vitöra sitter.
Nästan sliter ut Vitöra och trycker in Prinsen, i en bur som är alldeles för liten för honom, men vad gör man.
Nu har jag då en Prins som är tryggt instängd och istället en Kung på rymmen.
*suck*
Får dock tag i Vitöra relativt snabbt.
Tackar min lyckliga stjärna att han inte ALLTID är så snabbtänkt.  *ler*
Det är inte bara i Bandits närhet det är händelserikt, utan även i Mattes värld händer det saker.
Ideligen  *ler*

Stugan är INTE stor, men till slut är Ligan väl inlåsta.
Martin donade och fixade med nätdörr och blockeringar och Marie ordnade låsanordningar.
Det första Bandit gjorde, var nämligen att klättra på nätdörren.
Såklart

– Matte, ursäkta men du har glömt att öppna dörren ?
– HÄR kan vi inte sitta !

En Tamlinsäker vattenbunke bars in och en låda plus självklart mat.  *pust*
Nu är allt klart.
Söta goaste Levina hade plockat blommor åt mig och Ligan.  *sötnos*
Dock fick den stå på bordet på verandan till stora stugan.

Goaste Levina

Här har vi Wilmer.
När min son var liten, så satt han i en sandlåda och lekte med kottar.
Det var det bästa han visste.
Vi har INTE satt vedklabbarna i nävarna på Wilmer.
Vi har INTE instruerat honom att vifta med dom sådär heller.  *ler*

Sötaste goaste Wilmer

Fortsättning följer………………
Svaret på frågan längst upp kommer.

Balser och Älvdalen har nu en egen kategori.
Läs gärna inlägget om Älvdalen 2007 och kika på sötaste Vitöra, som då tittade ut från storstugan.
Jösses vad han har växt.
Då var han ca 6månader och inte långt ifrån att bli min.
Fast där och då visste ingen av oss vilken vändning det skulle ta.

14 reaktion på “Älvdalen Del 1 (av några stycken) *ler* – Resan dit och in

  1. fnissar hejdlöst igenkännande gör min matte åt dina problem med att läsa en karta 🙂
    Åh det där med att kolla vart solen är det fattar matte nada av också 🙂

  2. Ja de va en himla tur Dui och Deco.
    *Bezzie's och Magou's matte* Får skaffa sjökort istället. Fungerar garanterat lika bra för mig. ler
    Jupps,jag HAR GPS, men har man ingen slutdestination att lägga in så är den rätt värdelös iallafall tyvärr. 🙁

  3. Vilka äventyr, både matte och katter på villovägar! Hoppas ni hade det lika mysigt som förra gången när ni väl fått alla på plats 🙂
    Har faktiskt varit i Älvdalen, firade en minnesvärd sommar i Untorp, en liten by som då hade cirka 15 invånare, alla uråldriga 🙂 Den låg rätt nära Älvdalen så vi passade på att åka dit. Men jag var cirka elva år då så jag åtar mig verkligen inteatt hitta dit igen 🙂 För övrigt är jag sannerligen ingen Hjortfot heller 🙂
    Kramar och tassklappar

  4. Vilket äventyr, Mattar och katter far hit och dit. Men allt slutade visst lyckligt som tur var.

    psst: Har prinsen fått se den stora killen i vårt senaste inlägg. Kan hälsa att både ägare och utställningsassistenter hade problem att få ut honom ur burdörren, liksom lite stor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *